tisdag 22 september 2009

Premier League : Målfester och tilläggstid

Det börjar så smått dra ihop sig i toppen på PL, efter 6 matcher börjar "the big four" inta sina platser. Chelsea har fått precis den start vi undrade om dom skulle få med ny tränare och ser fruktansvärt starka ut. Utd har sin vana trogen till synes börjat lite halvknackigt men ligger lik förbannat tvåa. Liverpool och Arsenal har haft det lite trögare men Pool ligger nu 3a efter 3 raka vinster, om än med fler matcher än City, Villa och Arsenal. De två förstnämda kan gå om vid segrar i hängmatcher och Arsenal kan komma upp på samma poäng.

Helgens matcher underströk de 4 storas dominans. Pool släppte som vanligt in ett par baljor på fasta situationer (9 mål av 9 möjliga) och fick lita till Torres (2 mål) briljans när man vann den på förhand krångliga bortamatchen mot West Ham med 3-2.

Arsenal fortsatte sin sjuka målform när man gjorde sin plikt hemma på flygplatsen och avfärdade som väntat Wigan med klara 4-0. 17 mål på 5 matcher är ju inte fy skam. Lite mindre väntat att nye mittbacken Vermaelen efter sina två fina mål nu leder Gunners interna skytteliga.

Ligaledarna Chelsea tog sin sjätte 3a på lika många matcher när man imponerade stort mot tidigare så formstarka Spurs. Efter en hyfsad första kvart av bortalaget var det blått för hela slanten, 3-0 slutade kalaset. Tottenham som inledde fint med 4 raka vinster har nu 2 däng på raken mot United och Chelsea, inte helt oväntat att de lekt av sig nu.

Så till matchen med STORT M, Manchesterderbyt. På förhand var ordkriget i vanlig ordning ganska eldfängt, och matchen levde sannerligen upp till förväntningarna. En hysteriskt svängig historia som hade allt. Utd började bäst och tog ledningen omgående genom Rooney. City kvitterade efter en bjudning av stora mått från Foster i hemmakassen och tog bättre och bättre tag om matchen. Efter paus svänger det dock igen, fram och tillbaka men när Fletcher sätter sitt andra för dagen till 3-2 med 10 kvar känns det avgjort. Rio Ferdinand ville dock annat och bjuder Bellamy på ett gratisläge till hans andra mål i matchens sista ordinarie sekund. Cityjubel på läktarn över en pinne förstås. Men icke! rättsskiparn lägger till 7!! minuter trots att skylten visar 4. Vem dyker upp och avgör med sin första touch i matchen? Givetvis Michael Owen i 96e!

Unitedfansen hävdar att tillägget är helt korrekt eftersom City firade kvitteringen i 2 minuter, vilket skulle innebära att det återstod 45 sek när avgörandet kom. Cityfansen känner sig rånade då de klockar firandet till 45 sek och målet föll således 30 sekunder för sent. Förutsatt att det ska läggas till för varenda sekund som ett mål firas, i regelboken får man inte mycket hjälp då det står att domarn får i princip lägga till för vad som helst. Personligen har jag inte klockat firandet men jag anser väl att ett normalt målfirande är en del av matchen och inte befogar något tillägg.

Idag snubblade jag över följande mycket intressanta artikel. I princip säger den att det är betydligt mindre tillägg på Old Trafford om United leder en match, än om man ligger under eller om det är oavgjort. Man kan dock ta dylik statistik med en viss skepsis. Tex är det betydligt vanligare att United leder på slutet, det blir alltså betydligt fler matcher att slå ut en lång tilläggstid på än om det blir abnormt mycket tillägg i en match där man ligger under, då höjer det snittet rejält. Trots detta är det mycket intressant och inte helt oväntat.

0 kommentarer: